”Vi föds och vi dör, så har det alltid varit” : En kvalitativ intervjustudie av hur lärare använder skönlitteratur i bearbetningen av ämnet döden tillsammans med elever

Denna studie syftar till att undersöka hur åtta lärare väljer ut och didaktiskt använder sig av skönlitteratur i bearbetning av ämnet döden med elever. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet där kärnan i teorin är människors lärande genom socialt samspel. Studien fokuserar även på det sociokulturella perspektivet utifrån Lev S. Vygotskijs syn på barns utveckling av begrepp med hjälp av kulturella redskap, som i denna uppsats är skönlitteratur. Det sociokulturella perspektivet används för att tolka den insamlade empirin tematiskt. Det empiriska materialet har samlats in genom tre kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har kompletterats med skriftlig information, genom ett frågeformulär via e-mail från ytterligare fem respondenter. Studiens frågeställningar är: Vad styr enligt studiens intervjuade lärare, valet av skönlitteratur för bearbetning av ämnet döden i klassrummet? Hur beskriver intervjuade lärare att de arbetar med den valda skönlitteraturen vid bearbetning av ämnet döden i klassrummet? Resultatet och slutsatsen av analysen visar att elevernas ålder, klassrummets samtalsklimat och om någon elev tidigare varit med om ett dödsfall, till exempel mor- och farföräldrars bortgång eller förlorade husdjur, är faktorer som kan styra respondenternas val av skönlitteratur. Analysen visar också att oavsett vilken årskurs respondenterna arbetade i skilde sig inte arbetssätten i stort. I alla årskurser bearbetas ämnet döden främst genom högläsning av skönlitteratur med efterföljande boksamtal. Bearbetningen av ämnet döden sker främst proaktivt för att stötta utvecklingen av begreppsförståelsen hos eleverna. Analysen visar även att respondenterna anser att all skönlitteratur, inte bara den som handlar om döden, kan väcka tankar om döden och skapa reaktioner hos alla elever, inte bara hos de som har varit med om ett dödsfall.